Hej då november

Nu ligger jag i soffan med datorn på magen och har äntligen kommit hem från jobbet. Matchen var lugn, som vanligt.. Kändes larvigt att stå där fyra personer, haha. Skrapade iaf ihop 9.5 timme. Och jag fryser om mina händer, var ju tvungen att skrapa rutan på bilen och dessutom så var ratten dumt kall och jag hade inga vantar. Smart va?

Och jag har kommit på hur jävla ledsen jag är för att mina knän är cp och äckligt jävla dumma. SJUKT ledsen. Ingen fotboll. Ingen snowboard. Inget ingenting..

Bitter? Jag? Eeh?

Sofie.

Om det ändå fanns ord till hur mycket

jag saknar mina fina lagisar

En gång Dimico, alltid Dimico ♥

Godmorgon,

jag sitter i soffan med en kopp Cappuccino Toblerone och försöker komma ihåg när det var jag drack den senast. Varför känns det som att det var en evighet sen? Men ändå som att det var igår? Jag kom just fram till att jag inte druckit den sen jag var tillsammans med E. Smart tjej jag är.

Om en timme ungefär ska jag dra mig mot jobbet, börjar klockan tolv och när jag slutar har jag ingen aning om, det är nämligen match ikväll. Otaggad tjej. Men va fasiken, på torsdag efter jobbet får jag ju åka HEM. Hem till Nyköping. Till mamma. Till mina vänner. Till mina lagisar. Klart jag längtar då jag inte har varit hemma på en månad.. Galet.

Sofie.

.

The worst feeling is not knowing whether

you should wait or give up..?

.

.

Jag gick i ett kvarter idag, som en gång var min hela värld.

Allting var ju enklare då, men ingenting kan bli vad det var.

.

Fredag & lördag på jobbet.  

Lördagsmys hos sötBeckan.

Kryssning, igår till idag - middag.

Kryssning, igår till idag - taxfreeskoj.

Kryssning, igår till idag - mys i sviten.

Kryssning, igår till idag - hytthäng.

Kryssning, igår till idag - Idag, julshow innan landgång.  

Jag tänker sluta vara den som alltid hör av mig,

jag får ändå ingenting tillbaka.