Nu kallar sängen, och jag går och lägger mig med ett leénde på läpparna ikväll, trots tröttheten som spökar i min kropp, och trots allt som händer runt omkring mig just nu.

Imorgon kör vi med en likadan dag som idag, hua, börjar klockan åtta imorgonbitti och kör tills vi stänger, hej och hå. Och om pappa inte mår bättre, han är sjukling, så måste jag vara där redan klockan 7 och ta frukosten. Om jag är taggad? - Nej för fan, men vad gör man?

Därför går jag nu och lägger mig, godnatt!

Sofie.