Louise.

Jag satt och tänkte förut (ja det händer det med ibland), när jag kom på att jag blir som ett barn på julafton när jag vet att hon kommer hit på fredag för att vara med mig. I flera dagar. Det blir inte toppenkalasbra förrän man har gråtit hela nätter och saknat skiten ur sig.. Då fattar man. Att hon den där tjejen har tagit ens hjärta och gjort till sitt ♥

Jag är lycklig.

Jag saknar min Louise.

Så att det gör ont.

♥

Jag trodde inte att man kunde

längta såhär mycket.

Sakna såhär sjukt mycket.

Det är galet.